/ Allmänt /

Den nyblivne Karlstadsbon.

Hej!
 
Det har gått ca 1 år sedan jag skrev något på min blogg. Det har hänt mycket på det året, kan jag säga. Mycket bra och roliga saker mestadels, men det kommer jag förklara mer om längre fram på inlägget.
På förra inlägget jag la ut som blev offentligt på sociala medier om narcissism - Det blev den mest kommenterande och utstickande inlägg jag någonsin gjort. Även många personer utöver min vänskap och i min vänskapskrets hade skrivit och delat med sig om egna erfarenheter till mig personligen om narcissism. Vilket kändes, för mig, så bra att folk vågar att öppna upp sig och vågar berätta för någon om det, eftersom det sker så ofta numera i relationer (mer än vad man tror) att man har en sådan giftig person runtom sig. Eftersom att narcissister vet precis hur dem skall "styra" sin partner (eller vän, familj osv) för att tro istället att dem har rätt och gör rätt om allt. Tills i slutändan man ser mer och mer att det är inte riktigt som det skall vara. 
Har ni missat och läst om det inlägget - så har ni länken här: https://josefinapelsin.blogg.se/2022/february/att-leva-ett-liv-tillsammans-med-en-narcissist.html
Jag kan varmt rekommendera podden jag blev rekommenderad att lyssna på om detta ämne: "Älskade Psykopater". Finns på Spotify.
 
För ca 1 år sedan, så blev jag antagen till undersköterskeutbildning. Äntligen, efter 3 gångers försök att komma in. Och nu, 1 år och 3 månader senare - så står jag här med titeln som färdigutbildad undersköterska. Den känslan var otroligt överväldigande och magisk. För så mycket man har kämpat och slitit för att nå sitt mål. 
Och inte nog med det, för ca ett halvår sedan så träffade jag mitt livs kärlek för första gången. Trots min reservation och osäkerhet, men han lyckades ändå överträffa all mina rädslor och inte behöva känna otrygghet eller osäkerhet alls. Vilket jag känner än idag. Han är världens snällaste och så otroligt omtänksam, genuin och underbar kille. "Vad har jag gjort för att förtjäna dig", så många gånger har jag tänkt om och om igen.. Men ibland bjuder livet på det goda också! 
Så 3 månader senare efter vi träffats, så blev det automatiskt att vi kände oss så trygg med varandra och vågade ta ett steg längre med relationen och även prat om att ta steget ännu mer genom att flytta ihop! Så förra månaden efter när jag blev klar med min utbildning, så tog jag mitt pick och pack (och kissarna också självklart) och drog ner och blev Karlstadsbo.. Och blev sambo med min Kristofer. 
Wow! Det blev mycket på en och samma gång. 
Jag har även fått jobb här, så jag börjar nästa vecka med introduktion och veckan efter så kickar jag igång riktigt med att jobba. Jag har haft 2 veckors återhämtning efter flytt och vila, så det känns som allt skall hänga med nu, när jag ändå fått återhämtat mig någorlunda efter allt.
Så nu är det bara att hoppas att allt går bra med jobb och allt runtom funkar, precis som jag och sambon vill. 
 
 
Jag vill avrunda detta inlägg med att jag är tacksam och så glad över att ta det steget i mitt liv att börja om på nytt. I en ny stad, med nya kärleken och med det nya jobbet. Och inte nog med det, även att läka helt. Både i hjärtat och själ. Känna att jag är trygg med besluten som är tagen och känna mig trygg i det val jag gör här i livet. 
Jag kan även berätta för er, att jag hat tagit de beslutet om att sök hjälp hos psykolog framöver då jag inte fått bearbetat dem 5 senaste åren riktigt. Det behövs nu för att min egna styrka och psyke skall orka med att hänga med i livet, och även att min och Kristofer's förhållande blir starkare och mycket mer tryggt att bägge två är stabila i allt. Men jag är högst övertygad att det blir bra med allt i slutändan.
Men nu är det dags och börja leva! Börja utmana sig själv och våga växa i allt och ta emot nya lärdomar. 
 
Ha de så gott alla.
Love, Josefine. 💜