Josefin Anna Dicke

Hey allihopa!

 

Som många utav er vet så kom jag ut med på sociala medier för ett tag sedan att jag inte mår alls bra och att jag just nu går på en behandlingsplan tillsammans med en psykolog. Det innebär att jag går på en behandling tillsammans med en psykolog som jag får prata med varje dag och min psykolog är vald efter mina problem som hon kan hjälpa mig med bäst och därefter lägger vi upp en plan (eller ett mål kan det oxå kallas) för mig som jag ska gå efter och utvecklas sakta, men säkert för att kunna må bra igen. Det är en behandlingsplan. Och nu enligt min psykolog så ska jag på så sätt att förmedla och kommunicera på mitt sätt för bloggen är min trygghet till att prata ut om allt - kanske inte om alla detaljer - men det bestämmer jag själv hur jag vill göra. Och jag har bloggat mycket en gång i tiden, men tog en paus och glömde bort bloggen helt. Men just nu är min uppgift från psykologen att hitta mitt sätt att bearbeta min kommunikation och förmedling (prata) är just på det här stället. Jag har ej blivit tvingad eller tvingat mig själv till detta, utan detta är en överenskommelse mellan mig och psykologen. 

Så, jag hoppas att du vill följa med mig på den här resan och få förståelse och kanske en aning inspiration till min resa.

Jag vill även förvarna er att det kan förekomma känsliga saker i min resa så ni är medvetna om det.

 

 

Just nu genomgår jag en process i mitt liv som är absolut inte stabilt eller hälsosamt. Den psykiska ohälsan. Och det här är inget och leka med, genom att leva med den psykiska ohälsan är och kan bli riktigt farlig - om man nu inte gör något åt det, som jag gjorde tillslut. Jag tog hjälp utav psykolog som är specialist kring mitt område med dem beskymren jag har i mitt liv. 

För jag känner att jag har gått för långt med vissa saker som inte är hälsosamt eller stabilt för mig eller för dem som är nära mig. 

Dessa saker är bidragande orsak som har förvärrats hos mitt psykiska mående: 

 

*Ångest

*Panikångestattacker

*Personlighetsförändring

*Alkoholkonsumtionen

*Rädsla

*Isolering

 

Om man ser över till dessa områden jag nämnde så är det här en ritkig varningsklocka, tyvärr. För det här kunde bli extremt farligt för min del om jag inte stannade mig själv och såg dessa problem, för då kunde det ha leda till att jag kommit tillbaka till mina självmordsbenägenhet. Men jag var stark nog att inte gå så långt och kom inte dit. Jag ska vara glad över det. Det är nog som det är och jag mår tillräckligt dåligt som det är, men jag har aldrig tänkt den tanken att det ska gå så långt, aldrig igen.

Det är därför jag har bett er alla (när jag väl kom ut med det här på sociala medier) att ni MÅSTE vara extremt försiktiga med mig med vad ni än gör eller säger till mig, för minsta lilla fel så blir allt för mig ett stort problem och det blir ännu mer skit på mina axlar som jag helst inte vill bära på. Jag har inte orken, jag har inte den styrkan att bära på eran skit mer än mitt. Jag säger det här för att inte vara dum eller elak, men så här är läget och det här gäller för mig. Jag MÅSTE fokusera på vad som är bra för mig och vilka val jag gör för att det ska kunna bli bra med mig. Vissa kanske inte har förstått hur allvarligt det är med mig, men låt mig vara tydlig nu den här gången: JAG MÅR INTE BRA, JAG TAR INTE ER SKIT, JAG HAR INGEN ORK ELLER STYRKA. LÅT MIG VARA OCH LÅT MIG LÄKA IFRED. Det är inte så mycket begärt från er, eller hur? 

Men sen har vissa varit helt suverän och gett mig en sån styrka och kärlek och ni anar inte hur mycket det betyder för mig och det boostar upp mig och mitt liv mer positivt.

Jag har väldigt lätt för att bli irriterad och arg som så kallad "aggresivitetsproblem" och jag kan inte riktigt hantera min ilska eller om jag blir arg på något eller något - utan det blir skrik och gap och jag kan slänga saker och bli riktigt frustrerad. Det här har jag kunnat hanterat förut, men fortfarande - mår man dåligt så rivs mycket saker upp inombords som man inte har bearbetat än. Man blir som en laddad bomb och kan explodera närsomhelst. Som tur har jag mitt tålamod & professionella tänkande när jag jobbar som assistent eller på mitt andra jobb för jag har det tänkandet kvar att "mitt mående ska inte gå ut över jobbet." Och det är ett svårt knep att hantera, men jag tycker att jag har lyckats bra på den biten. 

Jag gråter väldigt mycket och är mer känslig än vanligt. Som exempelvis om jag kollar något på tv'n och jag vet jag aldrig har gråtit till en situation som har varit känsligt eller sorgligt, men nu gör jag det. Speciellt om det handlar om barn eller folk som dör. Det kan bli riktigt känsligt och själv har jag inte förstått varför det är riktigt är så. 

Jag är oftast ensam på helgerna när jag är hemma och då kan min ångest och panikångestattacker dyka upp från ingenstans. Men där håller jag på att öva med min psykolog hur jag ska hantera ensamheten och vi har lyckats hitta en indviduell plan som har funkat ändå ganska bra nu på så kort tid - att jag schemalägger mina helger med sysselsättning som jag ska göra för att bibehålla en balans i min vardag och kanske finna någon form av glädje och finna lugn och ro i min tillvaro med det jag gör. Det ökar min självkänsla att intala mig själv att det inte är så farligt att vara själv, det är faktiskt väldigt skönt och kunna få vara själv och sysselsätta mig till något som jag mår bra utav och stimulerar min ångest och panikattacker. 

Sen har jag väldigt tufft med att kommunicera med folk, ja. Förut har det faktiskt inte varit något problem - utan att jag har varit öppen och rak människa. Men nu medtanke på hur trasig jag är så har jag isolerat mig mer och vill inte prata så mycket om mina problem eller vad jag gör, hur jag mår eller vem jag pratar med så tycker jag att det är jobbigt och prata. Jag tycker av någon anledning att det är jättejobbigt. Jag är medveten om att jag har det här problemet, men min öppenhet och kommunikation har pajat ganska mycket sen jag insåg att jag hade problem. Jag bllir rädd och öppna upp mig och prata om saker och jag vågar inte prata helt enkelt. Tillsammans med min psykolog så övar vi på olika övningar med hur man kommunicera på ett bra sätt och hur man kommunicerar. 

Sen kommer vi till den största och mest farligaste problemet som jag haft så mycket problem med: Alkoholkonsumtionen.

Där sammanflätar allt som jag hade problem och ansåg att min bästa vän var alkoholen hela tiden (boven i dramat så kallad). 

 

Ni kanske ser mönstret jag har levt utan har märkt det själv? Såhär har jag levt länge utan jag har märkt det själv tills NU. 

Så, om jag inte har gjort något åt det här eller tagit hjälp, tror ni att jag hade gått för långt och levt i samma livssituation i nutid? Vad tror ni?

 

Nu på den lilla vägen jag har kommit tillsammans med min psykolog så tycker jag själv att det går jättebra. Visst, just nu är jag på den tuffaste biten med henne - men jag känner ändå att det går bra. Och som hon ser det nu så har jag en väldigt lång bit och gå igenom min behandlingsplan för att jag ska bli så bra som möjligt och just kring min problematik med dem områden jag nämnde ovan så kommer det här inte gå på några veckor eller några månader, utan vi kan prata om år. Sen beror det helt på hur jag utvecklas och hur min behandling tar för effekt på mig med tiden. 

Men det är ju så när man ska få professionell hjälp så tar allt sin tid och låt det göra det, låt inget eller ingen stoppa det för dig. När jag går igenom det här själv så vet jag vad jag pratar om, det här är inget skitsnack - utan ta det här på allvar. Har du själv problem eller och behöver prata med någon som du inte kan göra med dina vänner, familj etc - så sök hjälp! Det är mitt råd till dig jag som vet och går igenom själv denna procedur.

 

I nästa kapitel kommer jag och prata om min alkoholkonsumering förr. Då handlar det om hur min alkoholkonsumering förändrade mitt liv och hur det är att vara klassificerad alkoholist. Hoppas att du/ni fortsätta att följa min resa.

Tryck gärna på någon av emojiknapparna nedanför för vad du tyckte om inlägget och släng iväg en kommentar om du/ni känner för det.

Jag får önska er alla en fortsatt trevlig söndag.

Hejdå.